Sunday, April 09, 2006

Enkelriktad frihet

EU parlamentet kom i början av året offentliga ut med en gemensam ståndpunkt rörande den växande homofobin. De kallar den för en "irrationell rädsla och motvilja" och kräver att dess medlemsstater ska ge sina homosexuella invånare "samma respekt, värdighet och säkerhet som övriga invånare". Well done! Men vad betyder det i praktiken?

I Polen betyder det att polisen stormar gayklubbar och misshandlar dess besökare och beskyddare. Att man vägrar gayrörelser att genomföra Prideparader eftersom det ses som något degenererande för det polska samhället. Att presidenten Lech Kaczynski eftersträvar en "moralisk rensning" av Polen där homosexualitet ses som något "onaturligt som staten måste organisera sig mot så att inte andra medborgare infekteras av rubbningen". Man häpnar, tänker efter och blir rädd. Att en president i en EU nation kan uttrycka sig på detta sätt utan att utsättas för repressalier.
Nu är inte Polen den enda EU nation som offentligt hotar och tar avstånd från de homosexuellas rättigheter. I de forna kommuniststaterna som nu är EU medlemmar frodas homofobin. I Lettland undrade vice ordförande av parlamentet, Leopolds Ozolin, hur det var möjligt att "bögarna inte bara (tillåts) gnugga varandras rövar i sovrummen, men till och med att öppet provocerande föra fram sin propaganda...". Detta i samband med Rigas Prideparad som trots alla protester från såväl höger som vänster genomfördes förra sommaren. I Tjeckien gjorde president Václav Klaus allt för att hindra införandet av en partnerskapslag. Trots att det tjeckiska parlamentet och underhuset röstat ja till lagen krävde Klaus en ny omröstning. Denna genomfördes i mars och åter röstades lagförslaget genom. Detta menade Klaus var en stor förlust för "alla oss som tror att familjen i vårt samhälle är fundamental...".

Konfliktbilderna återspeglar och förstärker de redan existerande skiljaktigheterna inom nationerna. Under kommunisttiden tvingades de homosexuella att nöja sig med en position långt ut i den sociala och samhälleliga periferin och inga konflikter kom upp till ytan. I den postsovjetiska verkligheten, där ideal och normer kretsar kring kristna värderingar med den heterosexuelle mannen i centrum, tillåts inte de homosexuella att åtnjuta samma rättigheter som de heterosexuella. Gaybarer och gayorganisationer ses som avvikelser mot de ideal man byggt upp nationerna kring. Den frihet man under kommunismen kämpat för har blivit enkelriktad, där den heterosexuella normen går före de homosexuellas frigörelse.

2 Comments:

Blogger Tor Billgren said...

I vilka andra situationer tillåts enskilda politikers privata fantasier om vad en viss grupp har för sig i sängkammaren utgöra beslutsunderlaget för denna grupps juridiska villkor och status? Det är skrattretande och skrämmande...

11:14 PM  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Sovjet-sateliterna är till vissa delar kvar i mellankrigstiden. I andra har de rört sig framåt mot ett amerikaniserat 50-tal...

Men det blir bra till slut. Och EU är inte tyst när det gäller mänskliga rättigheter. De är helt enkelt Europas särmärke sedan Westfaliska Freden.

Och Sverige och Brandenburg hörde till de stater som motarbetade MR då.

1:32 PM  

Post a Comment

<< Home